Pyskologi
Begreppet personlighet
Vad är personlighet?
Det händer väl emellanåt att vi, när vi talar om en annan människa , säger saker som ”han har ingen perosnlighet” eller ”hon har en stark personlighet”. Med det menar vi väl ungefär att han är tråkig, fantasilös och enformig och att hon är dominerade, hård och ovillig att ändra åsikt osv. Men psykologin använder termen ”personlighet” i en mer begränsad och teknisk betydelse. Ur psykologiska synvinkel har en viljestark person inte mera personlighet än en viljesvag, lika lite som en klarröd jacka har mer färg än en mörkbrun. Alla föremål har färg; alla människor har en personlighet. Skillnaden ligger inte i mängden utan i typen. Psykologernas sätt att använda order personlighet skiljer sig alltså mycket från det vardliga språkbruket.Det finns många olika teorier om personlighet, första steget är att förstå exakt vad som menas med begreppet personlighet. En kort definition skulle
vara att personligheten består av karakteristiska mönster av tankar, känslor och beteenden som gör en person unik . Utöver detta uppkommer personlighet inifrån individen och förblir ganska konstant under hela livet. Personligheten visas i mer än bara beteende. Det kan också ses i ut tankar, känslor, nära relationer, och andra sociala interaktioner. Några av de grundläggande egenskaperna hos personligheten är: - Konsekvens: I huvudsak att människor agera på samma sätt eller liknande sätt i olika situationer. - Psykologiska och fysiologiska - Personlighet är en psykologisk konstruktion, men forskning visar att det också påverkas av biologiska processer och behov. - Inverkan beteenden och åtgärder - Personlighet inte bara syftar hur vi rör oss och svara på vår miljö, utan också får oss att agera på vissa sätt.
Vad menar psykologer då med personlighet? Här stöter man strax på svårigheter. Termen används inte på ett entydigt, allmänt accpterat sätt bland psykologer; det finns rentav somliga som påstår arr det inte existerar något sådan om personlighet i den mening som psykologer brukar lägga i ordet. Det finns bland psykologerna en förvirrande brist på enighet om hur begreppet personlighet ska definiernas och hur det ska kunna undersöka. Innan jag ger mig in på att granska anledningar till detta bör jag först bilda mig i en allmän uppfattning om vad psykologerna menar med termen.Det flesta teoretiker är överens om att det viktigaste, kanske enda, sättet att studera personlighet är att iaktta vad folk faktiskt gör eller säger att de gör; antingen genom att direkt iaktta någons beteende och registerar vad han gör eller indirekt genom att analysera hans svar på frågeformulär. En utgångspunkt är att termen personlighet syftar på vad människor gör eller upplever. Ett annat vanligt antagnade är att personligheten är en enhet, dvs den existerar verkligen och är inte bara en lämpig samlingsbeteckning för en individs beteende. Ett trejde antagande är att personligheten är något relativt fixerat och beständigt, så att ”kärnan” förblir tämligen oföränderlig medan mer ytliga drag kan modifieras. Ibland, men inte alltid, erkänner man att den situation som utgör beteendets bakgrund kan ha ett visst inflytande.
En del psykologer har givit termen en mycket vid definition så att den täcker praktiskt taget allt som en oersin gör, alltifrån han sätt att lösa problem och ta itu med oförenliga tankar till de förändringar i hans fysiologiska funktioner som framkallas av emotionsladdade sitautioner. Det kan finnas en skäl som talar för en sådan syn men flertalet psykologer instämmer förmodligen i den typ av definition som just citerats och betonar individens beteendemönster i sociala eller mellanmänskliga sammanhang. Men varför har personlighetsteoretiker kommit med många definitioner och undersökningsmetoder. Huvudskälet måste väl vara att människans beteende är så komplicerat och inte bestäms av en enda faktor eller ens en serie faktorer utan av ett enormt antal faktorer på många olika plan. Personlighetsteorierna fyller samma allmänna funktioner som andra typer av vetenskapliga teorier. Olika teoretiker är i stort överens om vilka specifika funktioner om personlighetsteori har. De flesta anser väl att teorin måste bygga på viktiga företeelser, att den i detalj bör kunna förklara fakta, att den bör stimulera till fortsatt forskning, omfatta alla kända empiriska rön, förenkla det mänskliga beteendets komplexa karaktär osv.
Kritik mot Freudspersonlighetsteori
Det finns många faktorer som försvårar en objektiv bedömning av de fruedska teorierna, inte minst det språk som de är avfattade på. Freud var genomsyrad av artonhundratalets naturvetenskapliga tänkande och hans skrifter vittnar om att han var starkt påverkad av samtidens hydro-mekaniska begrepp. Det framgår t.ex. av att han så ofta talar om spänning som stegras och som måste få utlopp i någon riktning. Det är ofta svårt att avgöra om Freud, när han beskriver vissa begrepp, menar att hans beskrivningar ska fattas som metaforer och analogier till hjälp för förstårelsen eller om de ska tas bokstavligt. Tvetydighet och bristande precision gör det ofta omöjligt att formulera klara förutsägelser och testa teorin.
Det finns också en del logiska hinder för en objektiv undersökning av Freuds begrepp. Ett tydligt icg ofta citerat exempel är den försvarmekanism som kallas reaktionsbildning. Anta att man genom tolkning av drömmaterial kommer fram till den hypotesen att en individ är homosexuellt inriktad. Vi antar också att samme man ofta uttalar sig skarpt mot homosexualitet. Det borde då vara motsatsen till vad man kunnat vänta. Men om man då hänvisar till reaktionsbildningens mekanism så kan hans antihomosexuella uttalanden ses som en reaktion mot de djupare, starkt homosexuella impluserna och de slutsatser drömmaterialet lett till bekräftas. Men om individen i fråga i stället öppet ägnar sig åt homosexuella aktiviteter, så har slutsatsen ändå bekräftats. När en hypotes är formulerad så att motstridiga rön kan sägas bekräfta den, då är hypotesen i sig istabil och dess vetenskaplighet måste ifrågesättas. Liknande kritik kan riktas mot andra freudska begrep, t ex regression och förnekande. Trots dessa svårigheter har en del psykoanalytiker försökt lägga fram material som stöder deras teorier. En stor del av detta material består emellertid av fallbeskrivningar där författaren också fungerat som terapeut, och slutsatser som dras måste alltså anses vara partiska. Dessutom är det i stor utsträckning fråga om kliniskt material från pyskoanalytiska behandlingstimmar, och man visar sällan någon förstårelse för kravet på oberoende material som hämtats utanför den kliniska miljön( t ex rapporter från patienternas anhöriga, eller iakttagelser av deras faktiska beteende).
Mohammed Altoumaimi 2010-05/30 Falun
Schizofreni: En mental sjukdom
Del 1
Inledning
Schizofreni är en hjärnsjukdom som orsakas av ett biologiskt system som precis som alla andra organiska sjukdom. Man tror att denna sjukdom är ett resultat av en oordnad evolutionära Neuropsykiatriska utveckling. Den meningen att det har hänt något under utvecklingen av hjärnan under de första åren. Det kan vara på grund av genetisk predisposition och åtföljdes av någon skada som har uppstått under födelsen och därefter kom den psykologiska pressen som ger en signal på att schizofreni är på väg.
Historisk inblick
Fram till för ca 200år sedan betraktade man psykiska sjukdomar som ett syndastraff eller som besatthet av demoner och omhändertagandet av de drabbade präglades av denna syn. Även om behandlingsförsök- som t.ex. åderlåtning förekom, så behandlades de sjuka ofta omänskligt och kunde få leva sina liv under ohyggliga förhållanden.
Beskrivningar av tillstånd som depression och mani förekommer relativt rikligt i litteraturen sedan flera tusen år tillbaka. Skildringar av det som vi idag skulle kalla schizofreni är däremot sällsynta före år 1800. Detta har fått vissa forskare att föreslå att sjukdomen inte fanns dessförinnan och att den är en produkt av den enorma sociala och tekniska utveckling som skett alltsedan dess( Hare 1988). Ett schizofreniliknande tillstånd finns dock beskrivet i den 4000år gamla Ebers papyrus. Sjukdomsförekomst i alla kulturer och samhällsformer och det påtagliga genetiska inslaget övertygar nog dessutom de flesta att schizofreni sannolikt har åtföljt mänskligheten mycket längre än så. Den Schweiziska psykiatern Eugen Bleuler införde begreppet schizofreni. Han ansåg att den sjukdomen var en enhetlig utan snarare en grupp tillstånd som gav upphov till likartade symtom.
Arvet eller miljön
Schizofreni är till en betydande del genetiskt betingad. Sjukdomen förekommer familjärt men även sporadiskt. Sporadisk genetisk orsak kan möjligen förstås genom att en mångfald gener tycks samspela för att utveckla schizofreni. Risken att drabbas av psykossjukdom senare i livet grundläggs under hjärnans utveckling och omgivningsfaktorer tycks under denna period kunna spela en viktig roll. Hjärnans strukturer och funktioner är under utmognad ända upp till vuxen ålder.
Psykologiska och sociala omständigheter under uppväxten har troligen också betydelse för risken för senare insjuknande; riskfaktorer för detta förefaller bland annat vara migration och brist på känsla av tillhörighet i ett socialt sammanhang. Psykologiska eller sociala belastningsfaktorer kan också påverka tidpunkten för sjukdomsdebut.
Riskfaktorer
En forskning som visar att det finns statistiska samband med ett flertal faktorer. Det är viktigt att understryka att de direkta orsakssamband är oklara men likaväl är det sannolikt att man genom att brett inrikta sig på de faktorer som visat sig ha samband med psykosutveckling indirekta eller direkt kan påverka sjukdomsförekomst. Det är också tänkbart att de riskfaktorer som jag kommer skriva lite kort om har samband med en allmän psykisk sårbarhet och inte specifikt med psykossjukdom (en av de Hultman 2002,2007) vilket kan vara ett ytterligare argument för preventiva insatser.
Föräldrars sjukdom- arv
Näringsbrist. Studier av svältkatastrofer under graviditeten har samband med en ökad risk för psykossjukdom has barnet i vuxen ålder.
Allvarliga livshändelser under graviditet. t.ex. dödsfall inom familjen under graviditeten
Infektioner t.ex. influensavirus under graviditeten.
Äldre fäder. Ett vetenskapligt bevisat att det finns samband mellan hög faderålder och risk för schizofreni hos barnet.
Socioekonomiska faktorer t.ex. arbetslöshet
Migration
Storstad. T.ex. ökas stressnivå.
Viktiga symtom inom schizofreni
Viktiga symtom som Beuler pekade på och som är typiska för just schizofreni:
Autistiskt beteende: att den sjuke är försjunken i sig själv och lever i egen värld.
Associationsrubbningarna: Brist på schizofrenas logik och sammanhang i sitt språk.
Ambivalens: Handlingsförlamning som innebär att man kan hata och tycka om en sak samtidigt
Affektiva rubbningen: t.ex. tar inte allvariga händelsen på allvar såsom döden.
Dessa symtom är som sagt typiska vilket betyder de inte kommer på ”rak arm”, därför har vi infört två olika begrepp. Den primära symtom och den sekundära symtom som är mer vanligt.
Funktionsbedömning och Behandling
Del 2
Funktionsbedömning- arbetsterapi
Utmärkande för patientgruppen är att sjukdomen och dess funktionshinder begränsar patienten i att uppnå den självständighet och funktion man önskar i sin vardag. De förmågor som krävs för nödvändiga vardagsaktiviteter är påverkade, vilket ger minskad självständighet i exempelvis boende , studie och arbete/sysselsättning. I ett rehabiliteringsskede är det nödvändigt att kartlägga patientens funktion för att kunna ge adekvata behandlade och rehabiliterande insatser samt för att kunna finna fungerande strategier och hjälpmedel.
De områden som innefattas i den arbetsterapeutiska utredningen är en kartläggning av patientens förmåga i det dagliga livets aktiviteter (ADL), arbetsförmåga, social funktion och kognitiv funktion.
Träning av kognitiv funktion
Närvaro av nedsatt kognitiv funktion vid schizofreni har varit känt lika länge som begreppet schizofreni har använts. I en vid bemärkelse så innebär kognitiv funktion de kognitiva och metakognitiva processer som för att vi kan uppmärksamma och uppleva vår omgivning och i interaktion med denna skapa olika behandlingar och aktiviteter. En interaktion som kräver
förmåga att uppmärksamma, planera, lösa problem, minnas och kommunicera. Detta utgör basen för vår förmåga att kunna förstå och interagera i vår sociala värld.
De kognitiva funktionerna kan indelas i åtta specifika områden som ofta påverkas vid Schizofreni: uppmärksamhet, process hastighet, arbetsminne, verbal inlärningsförmåga och minne. Visuell inlärningsförmåga och minne. Resoneringsförmåga och problem lösning, verbal förståelse samt social kognition.
Kognitiv funktion påverkar patientgruppens funktion inom flera viktiga områden såsom yrkesmässig funktion/arbete, sociala relationer och självständighet. Den tydliga kopplingen mellan kognitiv funktion och dessa för patienten viktiga områden har varit utgångspunkten för att olika insatser på området utvecklats för att förbättra eller rehabilitera de nedsatta funktionerna.
Över tid har ett alltmer underbyggt stöd för detta behandlingsområde vuxit fram. Fynden är inte entydiga och mer forskning med längre uppföljningsperioder är nödvändigt. Detta beaktat så ger allt flera studier och en bredare kunskapsbas stöd för att kognitiv rehabilitering, som enskild insats eller i kombination med andra insatser, exempelvis yrkesinriktad rehabilitering, förbättrar de tänkta funktionerna och utfallet för andra insatser. Detta gör att olika metoder och tekniska hjälpmedel för att förbättra eller kompensera för de kognitiva nedsättningarna, så kallad kognitionsträning, har börjat användas allt mer inom svensk psykiatri.
Definitionen för att en insats ska kategoriseras som kognitionsträning är att:
Det är en procedur som specifikt fokusera på och syftar till att förändra kognitiva processer så som exempelvis arbetsminne, uppmärksamhet och exekutiv funktion samt flexibilitet.
Att proceduren syftar till att förbättra funktionsgraden i de specificerade kognitiva funktionerna eller andra funktioner såsom sociala och yrkesmässiga färdigheter.
De olika sätten att försöka påverka kognition spänner direkt träning av en specifika kognitiv funktion och eventuell förbättring i motsvarande psykologiska test till mer omfattande program som strävar efter att både förbättra personens specifika kognitiva funktion samtidigt som man strävar efter att förbättra personens kliniska funktion inom områden som psykosocial funktion. Formen spänner från enkla ”papper och penna-uppgifter” till olika datoriserade program.
Psykoedukation- patientundervisning:
Målet med psykoedukativa insatser är att informera och ge kunskap om psykossjukdomar och sjukdomsförlopp till patient och anhöriga. Insatsen syftar till att öka patientens och de anhörigas kunskap och möjlighet att förstå och acceptera sjukdomen. Det är samtidigt viktigt att förmedla hopp samt lära ut lämpliga sätt att hantera symtom och konsekvenser i vardagen. Med patientundervisning om psykossjukdomen och sjukdomsförlopp för patienter med schizofreni ser man till att patientens grundläggande rättighet att erhålla tydlig information beträffande sin sjukdom garanteras.
Utbildningen kan förstärka självhjälpsmekanismer men också motivera patienten att genom möjlighet till informerat deltagande acceptera de åtgärder som den professionella psykiatrin erbjuder. Flertalet studier ett av de Pekkela 2002. Har visat att psykoedukativa insatser minskar risken för återinsjuknande och återinläggning, förbättrar följsamheten i behandling samt bidrar till ökad livskvalitet för patient och närstående. Insatser som involverar både patient och familj samt insatser som varar minst tre månader har visat ge bäst effekt.
Psykoedukativa insatser bör vara tydliga och pedagogiskt anpassande och kan förmedlas individuellt eller förekomma om lika typer av behandlingsprogram. Utbildningsinsatsen kan utföras under ledning av olika yrkestyper, allt fler de ämnen som behandlas. Det är dock angeläget att de personer som undervisar besitter gedigna kunskaper om psykopatologi samt har erfarenhet av patientgruppen.
Den information som ges kan vara baserad på aktuell vetenskap och beprövad erfarenhet. Områden som rimligtvis bör täckas är:
Teorier om sjukdomens etiologi
Diagnoser och symtom
Utredningsförfarande vid psykossjukdom
Rationalen för olika farmakologiska preparat
Psykologiska och psykosociala behandlingsinsatser
Juridiska aspekter
Sociala stödinsatser samt patient och anhörigorganisationer.
Slutord
Som vi nämnde innan att orsakerna till schizofreni är till stor del okända. Det finns en relativt stark ärftlig komponent. Det är en rättighet i vårt samhälle att få tillgång till nödvändig hälsovård. I likhet med andra problemområden – såsom ekonomi eller sysselsättning – kan personen med schizofreni behöva konkret stöd av sin kontaktperson inom psykiatri eller socialtjänst för att klara av att uppsöka sin vårdcentral eller för att genomföra ett sjukhusbesök. Stöd kan behövas vid undersökning, därtill hjälp att notera återbesökstider eller att hitta metoder för att komma ihåg att ta ordinerad medicinering regelbundet.
På organisatoriska nivå är förutsättningarna olika på olika platser i landet. Varje psykiatrisk klinik bör initiera en dialog eller en formaliserad överenskommelse med den lokal primärvården om hur dessa patienter ska skötas och hur ansvarsfördelning ska se ut. På vissa ställen i landet kan bästa lösningen vara att den psykiatriska kliniken knyter en somatisk konsultläkare till sig. Kanske i kombination med att en speciellt intresserad psykiatrisjuksköterska organiserar och ansvarar för provtagningsrutiner för denna grupp- jämförbart med hur litiummottagningar länge fungerat runt om i landet.
