Mohammed Altoumaimi

--------------------------------------------------------------------------------------------

Människans frihet är något påhittad

Friheten har inslag av en filosofisk och en del religiös syn på människan som självförverkligande (lägger individen i centrum). Detta är sådant som hittills inte kunnat undersökas ordentligt. Det verkar som om man har bestämt sig för att människan är god och kan göra kloka val eftersom det är en trevlig tanke. Att man sedan skalar bort det sjuka och fokuserar på det som är friskt är ytterligare ett bevis på att man låter blir att uppmärksamma sådant som är icke-önskvärt, till förmån för en positiv men samtidigt ovetenskapligt teoribildning. Att människor skulle vara experter på sina egna liv är ett resonemang som ter sig fullständigt absurt när vi observerar vår värld som är fylld med människans enfald. Friheten ”rådgivningen” bygger i mångt och mycket på det patienter säger om sig själva i terapisituationen, Att dessa människor själva sitter med sanningen. Hur vetenskapligt är det?

Men och på andra sidan, uppmanas varje människa att tro på sin egen förmåga och att utveckla denna. Att man har funnit viktiga fakta som bidrar till en förbättrad behandling av människors problematik bevisar att detta är teorier som bygger på viktigt kunskap. Här fokuseras på det som är viktigt när det gäller den mänskliga existensen, som frågan om vad det egentligen innebär att vara människa. det är en fråga man även måste ställs sig inom vetenskapen, att se människan som en helhet. Friheten lyfter och stärker alla varelse värde och ge de högsta betyg. 

Frihets etik kan vara som en orsak till man får " beslut ångest". Vi behöver inte se döden i vitögat för att ställas inför icke-existens problematik. Många av våra beslut handlar om att vara eller inte vara. När vi fattar beslut som är avgörande för vår framtid ställs tillvaron på sin spets. när vi väljer vad vi ska göra, kan vi följa vår inre röst eller falla offer för andras viljor eller för våra egna gamla vanor. Att t.ex. byta jobb eller flytta till en stad kan vara något som vi innerst vill. Samtidigt innebär det att vi offrar en del av vår trygghet och ger oss ut på osäker mark. resultatet av detta blir att hamnar i en inre konflikt, konflikten mellan att fatta ett beslut som innebär nya möjligheter (vilket innebär att den nuvarande situationen/tryggheten går om intet) eller att göra ett icke-val(som innebär att slå vakt om det som är och svika den inre rösten). Följden av denna inre konflikt är att vi upplever ångest, vi sviker ofta oss själva genom att välja trygghet framför den inre rösten. vi skapar en icke-existens med skamkänslor som följd. 

Inte nutid eller dåtid som avgörande utan det är framtiden som är avgörande för ångestens uppkomst. vi rör oss framåt, och det är vad denna framtid kommer att fyllas med som bekymrar oss. Framtiden innebär både att vi har möjlighet att utvecklas och att vi riskerar att dra oss undan och förneka våra möjligheter. Att inte veta hur vi ska handla kan trasa sönder vårt inre, och detta leder ofta till att vi följer minsta motståndets lag och låter att risken misslyckas. Att bejaka sig själv är att våga misslyckas, att kasta sig in i det okända.

Vi är fria att göra val när ställs inför olika alternativ. Vi kan lätt skapa oss bilder av andras reaktioner och synpunkter, bilder som riskerar att minska vår egna vilka frihet. istället för att följa den inre rösten kan våra förställningar om andras reaktioner bli det som tvingar oss in i icke-val. Tankar som "Tänk om de respekterar inte mig” eller " Tänk om de får ta reda på om att jag är homosexuell" tyvärr, kan det hämma vår sträva framåt. Ibland vågar vi inte att stå upp för det vi tycker är rätt, eftersom det innebär en risk för att vi blir kritiserade. Skam som skulle uppkomma bero på att vi i det ögonblicket väljer undan och väljer att inte existerar. vi förnekar vår existens, den egentligen vi är.

Skriven av Mohammed Altoumaimi

------------------------------------------------------------------------------------

Vad är friheten?

 

Ingenting håller dig bunden utom ditt jag

Tills du bryter dess kedjor, dess handbojor

Och blir fri!

 

Vår mänskliga förmåga att förställa oss, tänka, undrar och vara medvetna innebär frihet av olika grad. I tankens värld finns det inga gränser. I vår fantasi kan vi förflytta oss tre tusen år i tiden. Vi kan också förflytta oss in i framtiden så många år vi önskar. Det faktum att allt detta kan ske ögonblicklige- att vi kan besegra tid och rum på en och samma gång- säger oss något om frihetens natur.  Friheten är till själva sin natur svårgripbar, vi alla har väldigt svårt att definierar den. Friheten är ständigt i rörelse. Vi är födda med frihet i betydelse rörelsepotential. Man kan fastställa vad den inte är eller vad man vill bli fri från. Men det är svårt att ange vad friheten är.  När någon berättar för oss om ” hur jag fann friheten”, har vi en känsla av att det är något falskt. Den största dygden är inte att vara fri utan att oupphörligt kämpa för frihet. När vi använder ordet frihet försvinner omedelbart den verklighet vi vill beskriva. Det betyder med andra ord att om man blir självmedvetet säker på fin frihet så har man förlorat den. Därför upptäcker vi också att vi nästan alltid snarare beskriver vad frihet inte är än vad den är.

Frihet är möjligheten till utveckling, till livsstegring eller möjligheten att dra sig undan, stänga till om sig, förneka och motverka utvecklingen. Det är frihetens natur att bestämma sig själv. Friheten är alltså i sig mer än ett värde. Den utgör grunden för själva möjligheten att värdera, grunden för vår förmåga att värdesätta. Utan frihet finns det inget värde värt namnet.

Friheten är inte ett mål, den är en början och en process. Vi känner oss längre från målet nu än vi gjorde innan ett decenniums framsteg hade uppnåtts. Detta hör ihop med det faktum att friheten aldrig statisk, aldrig vunnen en gång för alla och detta beror på att den essentiella friheten utgör ett inre tillstånd som måste bekräftas på nytt i varje handling.

Friheten blir levande endast då vi uppfattar den i motsatts till ödet, och ödet får betydelse endast då det står i motsats till friheten. Motsatserna befruktar varandra. De ger varandra dynamik och kraft.

Frihet! För ungdomar är att hänge sig åt sysslolöshet och nöjen i stället för åt stärkande uppgifter och andlig utveckling. Frihet! För unga, friska vuxna att undvika arbete och att leva på samhällets bekostnad. Frihet är nödvändigt för framsteg och för överlevnad. Om vi förlorar vår inre frihet förlorar vi också vårt självbestämmande och vår autonomi, de kvaliteter som skiljer från datorer och robotar.

 I ett gott samhälle är tankefriheten inte bara en grundförutsättning utan också något att ständigt sträva efter.

Skriven Av Mohammed Altoumaimi

------------------------------------------------------------------------------------------------

Lyckan köps inte av pengar

 

Dagens människa är mer utvecklad än någonsin och hon har många valmöjligheter vilket som tvingar och pressar henne att funderar och ifrågasätter sig själv. Hon måste finna svaren på frågor som, "Vad är det som gör mig lycklig?" och "Blir jag verkligen lycklig då?" eller "vad vill jag?" och "vill jag verkligen så?" Ja. Världen står helt öppen för oss och dörren stänger aldrig. Detta uttryck har aldrig varit lämplig som på vår generation och vår tid. Vi har aldrig förr har haft så många valmöjligheter att leva i enlighet med våra behov, vi har aldrig förr haft råd med så mycket eller åtminstone med det mesta, vi har aldrig förr kunnat välja mellan så många olika livsformer. vår kunskapsnivå har stigit "överdriven", våra tekniska möjligheter är av hög grad gillande, vi kan säga vi lever i en välfärdssamhället med ”trygghet och utvecklings-lagar”. Egentligen borde vi mår bra. Men om man med öppna ögon går genom tid och rum, om man ser noga människorna i ögonen. studerar de när de inte vet att någon iakttar de eller " ser de", kan man inte annat än finna och dra slutsatsen att de inte har det bra. Alltför ofta ser man svart och rynkorna i ansiktet avslöjar att det var länge sedan ansiktet sprack upp i ett leende. 


De flesta människor försöker aggressivt bana sig en väg genom den anonyma massan, aggressivt försvarar de sitt revir och revir tänkandet. Jag kom till Sverige och la till märke direkt hur behärskad och glädjelösa människor är. Människorna i västvärlden verkar vara så behärskade men ändå så missnöjda och så sällan skrattar och faktumet är om man går på fattiga byarna i Afrika eller mellanöstern ser man skrattande människor mer än på våra gator. Så hur ska en idealsamhället med glädje ser ut? 

Vi har det klart det för oss att det krävs mer än bara välstånd och god ekonomi för att människorna ska känna sig lyckliga och fylla på tomheten. Människor med ekonomiska bekymmer och oro, som drabbas hårt verkar har inte tid att ifrågasätter och fundera över sina behov och hur man bäst kan uppfylla dessa krav. De har andra problem som tar deras kraft i krav för egen räkning. Men alla andra, och det är väldigt många i vårt välståndsmättade samhälle eller med enklare sagt rika samhälle har bara ett problem: Hur blir jag lycklig? Känslor av tomhet och meningslöshet håller igång ekonomi, som Gushman säger " Människor köper inga produkter om de inte har ett behov av det. Men människor med ett tomt själv har alltid ett behov".

Ju mer vi har ägnat oss åt vår individuella lycka desto olyckligare har vi blivit. Yttre rikedom råder inte hjälpmedel på inre tomhet. Allt fler människor blir smärtsam medvetna om hur olyckliga de är mellan ut- och insida och letar efter en utväg och såsom Profeten Mohammed (Må fred över honom) sade innan han tog farväl till sitt folk " Jag oroar mig inte att ni kommer leva i fattigdomen men jag oroar mig att världen öppnar för er och ni utmanar varandra (menas istället för att hjälpa varandra) vilket gör att ni drabbas av motgångar". Livslusten förvandlas till ett problem när man äntligen får tid att koncenterar sig på den.

 Skriven av Mohammed Altoumaimi

-------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är en drömmare!

 
Jag sitter där ute utan något som jag kan göra. Jag sitter där ute utan att söka något som jag kan göra. Jag sitter där ute utan att veta vad som krävs från mig att göra. Jag sitter där ute och väntar på att människor ska komma och knackar på min dörr och uppfyller mina drömmar. Jag sluter mina ögon, det finns lidandet. Jag sluter mina ögon, det finns motgång, jag sluter mina ögon och det finns en förlust, en nederlag.

Jag sluter mina ögon för en kort stund, bara för ett ögonblick och nu ögonblicket passerar förbi mig. Ögonblicket har passerat. Alla mina drömmar passerar förbi mig, framför mina ögon. vad har jag önskat mig? jag hade önskat om jag kunde förlora några strider i kamp efter mina drömmar än att vinna över någon utan att veta vad jag kämpar för. Jag är en drömmare!ki

 

Skriven av Mohammed Altoumaimi

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är det 2012

 

2011s ord tillhör 2011s språk och i år skapas nya ord, väntar ett nytt språk och nya förväntningar. Att göra slut är också att göra en start så skål för ett nytt år och för en ny möjlighet för oss att göra det rätta"

---------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Mohammed blev den 25-12/2011 19 år gammal

" Jag Flyger glad och fri bakom mina födelsedagar och genom evigheten då möts vi när vi vill mitt i det enda firandet som aldrig tar slut"

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Mohammed Altoumaim släpper ut en roman snart.

" Så faller hjälterna"

Romanen handlar om en 19 årige Jakob. H och hans vän Jan Landström som uppväxte i förort till Dalarna kallad Svärdsjö. Romanen skildrar våld och svek

 

I handlings står Jakob. H i centrum. Han är skilsmässobarn och levde under trassliga förhållanden. En tröst för honom var att segla över havet med sin far. Som tonårig bodde han ensam med sin mamma och lilla sister. Han saknade alltid pappas närhet. När han slutade högstadiet valde han sluta med studierna och började med boxning istället. Hans dröm var att blir internationell boxare. Under sin tid som boxare lärde han känna många människor där ute och med dagarna gick han med i ett kriminellt gäng och därifrån började livet strular med den unga mannen. En dag gick han och gänget i skilda vägar, därefter de fullföljde honom, han blev orolig att de kan skada hans familj då flydde han hemifrån. Med tiden började han tänka om och ville börja en ny start men hans oroligheter och rädsla var starkare än så. Han ansåg att allt är försent. Han blev förtvivlad och hopplös och fann att det finns inget och leva för längre. En dag vid slutet av sommaren bestämde han sig att ta självmord där han hängde upp sig i sitt lilla rum. Romanen är passerat på en verklig händelse.

 

Ett utdrag av boken

En moln dag, en dag med samling av vattenpartiklar i atmosfären som skymmer solen. De började gräva en plats åt dig. Ett område i jordhålan där du kommer blir alldeles för ensam. Ensam utan sällskap. De ska bära dig fram till din sista plats, till slutet. Jag kliver fram för att se dig för sista gången. Jag hör en röst, den kommer från en frusen orkester. Du reser dig och ser oss omkring och ingenting är som förut. Du tar farväl. Idag tar det slut. Idag stannar tiden och det gäller att bita ihop. Vad har jag att säga till dig, mycket och säga men enda meningen som kommer ut är ”så faller hjältarna”, ”så dör hjältarna”. Du går och lägger dig på din sista plats. Du började se oss nedifrån. Jag ville inte kvarlämna dig i gropen men jag blev tvingad att börja gräva ner dig, kastar upp jord på dig då du inte ska bli störd av andra. Du började försvinna gradvis och jag försökte se dig genom jorden tills du försvann helt. Solen gick i moln. Det regnar. Det har regnat och det ska regna. Utan uppehåll faller regnet som en påminnelse om allt som faller. Förr eller senare ramlar allt, faller allt. Allting faller. Ingenting består, inte skoltiden, inte högstadiet och inte ens vår barndom. Det kommer inte spela någon roll om du inte svarar , jag kommer att skicka mina brev i alla fall. Jag skriver fortfarande trots att meningar vill ta livet av mig, vill slå ihjäl mig och kastar ut mig på lidandet. Jag har funderat och funderar fortfarande, har vi grävt ner en dödende eller en levande människa. Jag funderade så mycket över barndomen och skoltiden. Det känns som vi kom undan i sista stunden. När du var liten kunde du göra konster. Alltid med tid och rum. Du hade makt att skapa en ny värld eller åtminstone förvandla världen. När du var liten kunde du göra konster. Det var innan de lärde dig att du inte kunde, innan de lärde dig att inte ens försöka igen. Ditt skratt, ditt leende, alla de sakerna tog de det ifrån dig. Nu är du här ensam och utkastad. Jag ser tillbaka på vår uppväxt. Jag sörjer och sörjer och kommer inte glömma och kommer aldrig förlåta. Det tar slut och det kommer ingen annan som tar din roll bland oss. Hoppas du gick till välstånd konstant plats, där du i din närvaro glad och lycklig för evigt, Hoppas du hör orden även om du är borta. Vila i frid. Jag saknar dig.

Jan Landström

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

En artikel av Mohammed altoumaimi. Skriven 2011/08-10

"Kära stolt arab, du började bra men vad hände sedan?"

En stor katastrof!...... Att försöka tillämpa idealism i en värld som saknar idealet. Att försöka leda folk till något nytt och vacker. Att verkligheten stör dig och du tänker ändra på den. Att be folk gå bakom dig och försöka få de att känna det du känner. Att gå framåt i en väg som ingen kan och sedan upptäcker du att du går där ensam och ingen vill följa med dig oavsett om du hade uppräknat skillnader och förklarat vinster för de som ej ville följa med. 

Större katastrof att titta bakom dig i förtvivlan...Att känna dig frustrerade för att du vill se en ny värld som inte ensamboende utan försöka be andra att bo med dig men får inget svar eller snarare ge de dig deras frustrerade råd att ej lägga ens en vikt för förändring utan människor är människor som vägrar att förändra. Man ska inte slösa bort sin tid på att tänka på den låt oss leva våra liv”.

Vi hatar att vänta medan vi i våra liv inte har speciellt att göra. Vi tittar på andras händer trots den som i våra händer räcker och t.o.m. ibland kan det vara överflödig. Vi frågar inte oss hur framgångsrika människor uppnådde deras framgång så att vi kan efterlikna dem och följa deras fotspår. Snarare tvärtom vi ägnar vår tid åt att bestrida hemlig plan för att skada de och hindrar de för en försättning.


Vi använder tiden dock vi känner ej till värdet av tiden.” Jag lovade en vän att komma vid klockan fem tiden. Jag sa till honom jag kommer exakt vid 5 men du kan vänta på mig tills klockan 6 men om jag inte alls kommer klockan 7, kan du dra i din väg vid 8 tiden!” Så är vår tids filosofi.I våra vanor finns saker svårt att förstå och omöjlig för förnuftet. 

Vi förbannar rutinen och sedan bli vi de första som tillämpa den, Vi hatar komplikationer och försätter livet med de som håller med oss till evigt helvete och bosatt plåga. Vi agerar med konstig dubbel seende. Vi håller vår härkomst och sedan vi föredrar privata intressen än de rätta principer vi håller. Vi kräver rättvisa tills vi får hjälp eller förlikningspersoner knackar på vår dörr och sedan slänger vi begreppet rättvisa i havet.Vi förbannar jämställdhet och sedan gömmer vi den om den går emot våra egna intressen. Vi förakta mutor och sedan byter namnet på begreppet och kalla det för presenter, Vi förtalar profeten att han tog emot gåvor och presenter för att gör det klart för att det helt okej och lurar oss själva med samma fel.


Vi uppmanar människor att arbeta och sedan sitter vi själva utan framgång, njuter av att knäppa fingrarna och latheten. Vi förbannar västländska arbetarna och framgångsrika människor och anklagar dem att de stal våra idéer och nådde det som egentligen vi skulle nå. Vi anklagar världen att den konspirerar mot oss och rädd av vårt straff men tyvärr de människorna omkring oss ser oss i en klagosång och förbarma att vi saknar makt och kraft i världen. Vi har forskare och vetenskapsmänniskor som inte har oro än att tittar och väntar på andras västländska framgångsrika människors resultat och sedan börjar jubla och ropa ” Allahu Akbar, detta hade vi eller är vårt för två tusen år sedan, världsvetenskapsmän kommer inte på något nytt utan de söker i våra böcker och vårt kulturarv för att stjäla och förklara sedan att den är de som upptäckte”. Har ni hört en av en sådan löjlig bortförklaring och det här haltande logik?


Vi kritiserar vetenskap och föraktar de västländska vetenskapsmän. Vi höjer upp värdet på trollkarlar och deras medhjälpare. Vi tror på myter och lever i illusioner av välgången som föråldrad och så blev vi politisk tung börda för vår historia, och ekonomiskt tung börda för den rikedomen som ligger i vår mark. Vi spekulerar för folket att den rikedomen räcker för oss och våra kommande generationer men hur ska vi ta den rikedomen ur marken?


Vi blev de främsta konsumenterna av civilisationen efter vi engång i tiden var mästare att producerar civilisationer. Det är rättvist att vi får sitta på baksäten och låter ledningen för de som förtjänar den. Vi ropar ” vi förespråkar demokrati” men vi varken planerar eller skapar demokrati därför blir våra röster värdelösa och vår framtid ligger alltid i fara eller med rättare sagt i diktaturens händer.

Vi bekämpar våra problem med munnen. Vilket ledde att vi inte kan nå målet och inte kan skrämma våra ”motståndare”. Vi blev som statyer där fåglarna brukar tillbringa deras tid på och t.o.m. har avföring och vi inte kan röra en muskel.Vi drömmer om en arabisk enighet och sedan ställer vi ansikte mot varandra, skapar hinder och bildar dammar. Vi har en väg där en arabisk och västländsk går på. Vi araber behandlar vår arab som efterbliven och är låg klass medan den västländsk som gick på samma väg och gjorde exakt samma prestationer behandlar vi som bäst och säger ” västländsk är bäst utan jämförelse”


Ja, vi blev överflödiga för världen. Vi uppfostra inte våra barn till att vetenskap är nyckeln till framsteg och utveckling. Vi uppfostra inte våra barn till att respektera andras åsikter. Vi uppfostra inte våra barn att respektera andras rättigheter är en religiös plikt och har ett stort moraliskt värde. Vi uppfostra inte våra barn till att planera för framtiden är inte hamna i civilisations konflikt utan att ta dessa orsaker och frågar varför blev den som den blev?

Därför de utvecklas och går framåt medan vi drömmer och går bakåt. Tyvärr vi araber blev en folkhumor.
-------------------------------------------------

Artikel skriven 2011/08/31 av Mohammed Altoumaimi

Var jag än åker jag är främling, Varför föddes jag som en arab?

 

 

Den frågeställning har många araber frågat sig själva "varför föddes jag som en arab?" Men hur kommer det sig att många araber ställer denna fråga för sig själva!? Tänk om vi sitter på ett fartyg och åker åt fel håll och som sedan skulle hamna fel. De flesta skulle nog fråga " Vad är problemet med fartyget?" och kanske ingen skulle fråga " vem som styr fartyget?". Problemet ligger inte i fartyget utan ligger i det som styr fartyget eller med rättare sagt sjömän....

Detta är en västländsk expert. Experter från Europa.
Skäm inte ut oss framför Européerna. Han kommer från Europa.
Importerade varor etc.
Sådana exemplar av uttalanden vi alltid hör i våra arabiska världen, som prisa och förhärliga de västländska genom vår eget folk. Det är inget problem om vi arresterar hundratals eller tusentals arabiska medborgare i landet eller från vår ”broderskap” arabiska grannländer medan vi inte kan röra ett hårstrå på en västländsk. västländska människor har rätt att komma in i arabländerna utan större problem och t.o.m. visum beviljas på flygplatsen och vissa västländska medborgare kan komma in i vår arabiska värld med bara ett ID-kort medan vi araber som tillhör den arabiska världen måste rada upp och ”äter upp varandra” framför ambassad dörrar bara för att komma in och ansöka om visum och som inte ges i de flesta fall.

Araberna ser västländska som skapare och kreativ tänkare och kan förstå allting medan vi ser på varandra att vi inte kan tänka eller utveckla och dessutom slår vi ihjäl varandra.

Jag kan många incidenter som jag har varit med personligen som visar omfattningen av de korniska komplexen hos araben med allt som handlar om utlänningar. Ett exempel. Jag träffade en man som för ca 15 år sedan har lärt känna under en vetenskaplig konferens i Europa VD för ett utländskt bolag och detta bolag har filial i Gulfstaterna. VD uttryckte sig att han ville att mannen ska arbeta för honom på Gulfstaterna så mannen tackade ja till jobbet. När han skulle skriva på avtalet träffade han en arab som jobbar i samma bolag i Gulfstaterna och då berättade han om sin lön och hans utländska kompisars lön, där de tar mer än honom då de är ”utländska experter” och som har utländsk exam. Då vägrade mannen i efterhand att jobba då han saknar utländskt medborgarskap och bestämde sig att inte jobba i något arabisk land.

Jag läste en artikel förut där en mikrobiolog professor vid ett arabiskt universitet berättade att en dag fick de en apparat störning i laboratoriet, apparaten behöver reparation och just den apparaten kostar flera hundra tusen kronor. Då hämtade de på arabiska universitet en japansk expert för att reparerar apparaten då de inte litade på sina landsmän tekniker. Staten stod för hela hans kostnader såsom resan, mat och inte minst boendet. Han skulle bara vara där en dag. han reparerade apparaten och fick förutom mat och boende kostnader 180 tusen amerikansk dollar. men som otur och en dag efter japansk avfärden kraschade apparaten igen och då fick en av tekniker som arbetar i labbet reparerar apparaten igen och tills idag fungerar den hur bra som helst men han fick som en "belöning" för sitt arbete bara 100 amerikansk dollar, det räckte med i alla fall att köpa en klubba och tuggummi med de pengarna!

Varför dödas tusentals araber och blir fängslade utan att någon fråga efter de eller åtminstone inte hålla sig likgiltig medan blir uppståndelsen om EN västländsk dödas eller kidnappas? Det märkliga och konstiga är att västländska länder försvara sina medborgare med utländska bakgrunder medan deras arabiska hemländer håller sig likgiltiga och inte bryr sig om de. som ni kanske minns historien om en kanadensisk medborgare av syriskt ursprung som fängslades och torterades i sitt hemland Syrien, medan Kanada som han bara bär deras medborgaskap har bett om ursäkt och kompenserade tusentals kronor. I en liknande situation för några år sedan utbröt en diplomatisk kris mellan Kanada och Iran, där iranska styrkor besköt en iransk journalist med kanadensiskt medborgarskap, vilket ledde till hennes död i Iran.


Från de exempel vi utgick ifrån kan vi konstatera att den arabiska människan inte har värde i sitt eget land eller i "brorskap" arabiska grannländer eller som jag brukar kallar de för ”fiende länder” medan den västländska människan är helig i vår arabiska värld och som kanske är brottslig i sitt hemland. Jag har läst om och känner många och arabiska människor som har jobbat just med vetenskapliga västländska människor och en av dem är jag. jag har aldrig känt eller funnit att de förstår mer än mig eller att jag mindre värdig än de, nej utan snarare jag lyckades än de flesta där och vid många fall. och det gäller inte bara mig, det gäller många araber som jobbar med västländska vetenskapliga människor. så vi kan säga att den västländska människan inte är smartare än oss eller vi har mindre intelligent än de så min fråga är, varför ser vi den västländska människan som en människa sändes från gud?


Jag tänkte på detta en hel del och funnit att det beror på flera faktorer:
Först: det koloniala arvet - som liknar "Vermiform appendix" eller svanskotan i den mänskliga kroppen - Kolonialism hade en vana att använda medborgarna i de koloniala länder som slavar, och därför ser de människorna västerländska som överlägsen än de medan de ser oss som en elev som ska lyssna på sin lärare. Trots nedläggningen av kolonialism utsikterna är fortfarande närvarande för många araber.
För det andra har arabiska medborgare inget värde till regeringen eftersom de arabiska regimerna inte fungerar för medborgarnas tjänst och samhälles välfärd, de skapar en hemlig plan för att befästa sin avgörande diktatur, och därför om alla människor dör eller hela arabiska nationen dör kommer inte att skaka ett hårstrå på den arabiska ledaren så länge de sitter kvar på sina "troner" medan de västländska presidenter och regeringar "vaknar upp från en mardröm" om något negativt händer sina medborgare. Därmed återvänder vi på att världen ser den arabiska medborgaren är värdelös i sitt eget land.
Tredje, den bristande trovärdigheten hos många araber och jag säger inte alla. Detta har påverkat anseendet för alla araber. Självklart jag säger inte att västländska människor inte ljuger, men när de exporterar en viss produkt använder de inte metoderna för bedrägeri och falskhet (inte alltid) som riktar sig mot produktens anseende eller land. Och därför ses arabiska produkter som inte bra, medan den utländska produkten tas utan diskussion eller jämförelse.
Som resultat av min artikel ser vi den arabiska människan är försumbar och saknar betydelse så länge är hon i sitt hemland medan hon briljerar i västländska länder pga. hennes hemland inte bryr sig eller ta fördel från hennes förmåga och kreativitet vilket gör de västländska länder.


Jag uppmanar alla kultiverade, intellektuella, kreativa araber att bläddrar om papperna eller åter kristalliserar för synsätt för arabiska nationalism, eftersom vi araber, tycker om varandra, talar samma språk och hjälper varandra. Men den finns på våra arabiska området som talar arabiska, härkomst arab och bär arabiska medborgarskap men bryr sig inte eller tror inte på ”arabism”, tror på imperialism kontroll av västländska länder på vår arabiska mark med skäl för de hjälper oss och lär oss om ”utvecklingen”, de människorna står i vår väg...
Vi kommer aldrig får den rätta hjälpen så länge vi har olja

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)